Hästbonden Håkan Karlsson i Gödeby i Halland, blandar gamla metoder med ny teknik. Han använder en mekanisk gödselspridare, som drivs av hästarnas framåtrörelse. När hjulen rullar drivs ett mekaniskt verk som sprätter ut gödseln på åkern. Gödselspridaren började användas i jordbruket i början av 1900-talet. Från början drogs den av hästar. Gödselspridaren besparade bonden från många timmars slit med spade och grep från gödselvagnen.Gödseln från uppstallade djur samlas på en gödselstack med naturligt halmströ, där den bearbetas av maskar och små osynliga djur. Gödseln producerar värme. Den får sitt optimala odlingsinnehåll efter ett års bränning. Ju fler djur som finns på en gård, desto mer bete och foder behövds det. Ju mer bete och foder – desto fler djur krävs för att kunna tillföra gödsel till åkrarna där djurens foder växer. I självhushållet krävs balans mellan antalet djur, betesmark och åkerarealer. Under gödselkrisen var det obalans. Då sökte bönderna nya lösningar för att tillföra näring till jorden. Man brände jorden – sk. Svedjebruk – och fick ut näringsämnen genom askan som vändes ner i den odlingsbara marken. I kustnära trakter hämtade man tång ur havet som sedan spriddes ut på åkrarna. Man grävde också ut märgelgravar på lerhaltiga marker och spred ut märgellera från hästdragna märgelvagnar. Men märgeln utamrade jordarna. Den näringen gav ”rika föräldrar men fattiga barn”. I mitten av 1900-talet utvecklades kemisk gödsel och på så sätt fick gårdarna fick större arealer. De stora svämbrunnarna utvecklades med direktutmatning av gödsel och urin till en stor brunn. Brunnarna har gjort det möjligt att ta tillvara och sprida naturlig gödsel på storjordbruk.Under senare delen av 1900-talet börjar allt fler människor efterfråga giftfri mat. De gamla bruksmetoderna och självhushållningens fördelar med en balanserad odling, till förmån för både djur, människor och växter är ursprunget till principerna för ekologisk odling. |
|
| Vill du se filmen i bättre upplösning? Klicka här: http://vimeo.com/95650122 |
|
Äng är åkers moder. Det är ett gammalt talesätt som är nyckeln till ett bra ekologiskt odlingssystem. När djuren betar gräs i hagen avger de en näringsrik spillning. Om vi tar tillvara den och sprider den på en blivande växtplats där den får ligga och blandas med skörderester mm, till nästa säsong, så fungerar kretsloppet och energiutvinningen som bäst mellan djur och människa. Bonden i Äskhult får vara glad om det står flera människor på gödsellasset och sprider ut gödseln med handkraft. Det är ett tungt arbete att utföra själv. Här sprider Jessica ut gödsel i kålgården, med en grep. Sedan urminnes tider har man samlat gödsel från spillningsplatser, med grepar och spadar. Med hjälp av dragare (oxe eller häst) – har det sedan körts ut på åkern. I Halland kallas de små gödselkärrorna för ”nybon”. |